Att förlora ett barn är något en förälder aldrig borde få känna på.

Fick en smärre chock när jag läste på Facebook att kära Caroline och hennes David blivit änglaföräldrar. Lilla älskade Sebastian somnade och vaknade aldrig mer. Plötslig spädbarnsdöd.

Finns inget att säga som får lilla Sebastian tillbaka. Känns otroligt jobbigt även om vi bara setts ett par gånger på öppna förskolan och så hann vi med en barnvagnspromenad när Leon var 2-3 veckor. Fan Carro vi skulle ju vara barnvagnsmaffian, springa runt här på skallberget med våra pojkar. Faan.

Något jag aldrig berättat i bloggen är att i September var jag på begravning, en liten, liten princessa hann aldrig se ljuset. Hon dog i magen bara en månad före beräknat förlossningsdatum. Det var en släkting till mig som förlorade sin andra dotter och jag valde då att inte skriva något. Mestadels för att jag hade de jävligt tufft då, dagen innan hade vi gått ut med graviditeten och dagen efter dog lilla Tea. Jag hade så dåligt samvete för att hon förlorade dagen efter att vi berättade. Vi var ju så glada för det lilla liv som växte inom mig och allt vändes och blev till sorg istället. Just då kändes de tufft, idag känns de bara som jävligt dålig tajming.

Dagen idag är väl som vanligt om man kan skriva de, tänker extra mycket på de små änglarna Tea och Sebastian! Och självklart deras föräldrar!